Mitt första blogginlägg

Var dig själv; alla andra är redan upptagna.

– Oscar Wilde.




Barn och vuxna, ja speciellt barn som saknar den där lilla grejen i hjärnan som säger till hur mycket ärlighet som är lämpligt att uttrycka och inte ni vet? Just dom människorna är ju faktiskt helt underbara, man vet alltid var man har dom.
Jag tror många singelmorsor som kanske dessutom jobbar inom sjukvården, känner igen den verklighet som råder där vare sig dygnets timmar och den summa av likvida medel som man slitit häcken av sig för men ödmjukt tar emot i slutet av varje månad inte riktigt räcker till för att regelbundet ha möjlighet att unna sig själv det här lilla extra. Fritid i barnveckan innebär fullt ös och att pengarna får vingar. Fritid den barnfria veckan, ja då får man vara glad om hjärnan ens fungerar för att på ett civiliserat sätt umgås med vuxet folk.
Ok, långt intro och kanske lite out of topic men nu till saken….
Igår gav min älskade och mest fantastiska mamma mig en möjlighet att faktiskt unna mig nånting.
Jag satt och funderade en stund, det är ju mycket jag skulle vilja göra, och så finns det så mycket att välja på. Men så kastade jag ett getöga i spegeln och verkligheten sköljde över mig. Håret! Fixa håret för guds skull. Tanke ledde till handling. Ringde min salong och hade det enorma flytet att någon precis lämnat återbud och jag var välkommen samma dag.
Jag såg till att barnen var mätta och glada och förklarade att mamma kommer vara iväg 2-3 timmar. Inga bekymmer, dom är ju trots allt ganska självgående…åtminstone när dom vill.
Jag sätter mig på tåget till Liljeholmen och styr sedan mina steg mot Salong Nikita. Efter två timmar av välbehövlig avkoppling med allt vad det innebär att besöka en riktigt serviceinriktad frisörsalong så kände jag mig som en helt ny människa. Allt det slitna och grådassiga håret är nu ett minne blott.
Jag sätter mig på tåget hem, känner mig faktiskt riktigt fin och fräsch.
När jag öppnar dörren och kliver in i hallen så möts jag av två stora, blåa och frågande ögon.
Julia: Mamma, va har du gjort???
Jag: Men lilla hjärtat, jag sa ju att jag skulle till frissan.
Julia: Mmm men VARFÖR ser du ut som en brunhårig Lotta på Bråkmakargatan????


Ärlighet varar längst ✌